Tänk dig en man som köpt en blufflägenhet på Teneriffa och ännu inte vet om att han har blivit grundlurad. Hur är det möjligt, tänker du när du småpratar med honom under en lunchrast, att människor fortfarande låter sig luras. Det har ju talats så mycket om skumraskaffärerna på Kanarieöarna i både tidningar och TV genom åren.

Nåväl, mannen är glad och till och med lite högfärdig. Frugan hans känner sig också bättre till mods. De har äntligen fått lite medvind.

Om du nu av någon besynnerlig anledning råkar veta att han har blivit lurad så uppstår flera frågor: Är det oetiskt att berätta för honom hur det ligger till? Är det inte bättre att låtsas som ingenting, tids nog kommer det ju ändå att gå upp för honom att han har blivit  blåst?  Hur tror du att han kommer att känna sig då? Är det inte fel att förstöra andra människors glädje genom att punktera deras illusioner? Den glädje som han känner just nu, är inte den trots allt äkta? Vad anser du?