För några veckor sedan anordnade några chefredaktörer en namninsamling för att protestera mot att Eritrea fängslat David Isaak utan rättegång. Det var väl i och för sig ett lovvärt initiativ, men hur kommer det sig att inga svenska journalister eller chefredaktörer har protesterat mot att USA olagligt har fängslat hundratals människor på Guantanamo utan att ge dem en laglig rättegång? Och hur många människor sitter idag olagligt fängslade av amerikanerna på andra hemliga fängelser runt om i världen, i Egypten, Thailand, Polen, Uzbekistan och Afghanistan? Varför protesterar inte några journalister eller chefredaktörer mot detta? Hur ska någon kunna ta deras protester mot Eritrea på allvar när kanske tusentals sitter olagligt fängslade av USA? Det blir ju bara löjligt?

Vad är det som fattas hos svenska journalister? Är det journalistutbildningen det är fel på? Är det så att de som går på journalisthögskolan får lära sig skriva kåserier och notiser om kändisar och sedan råkar några hamna på utrikesavdelningarna av misstag? Hur kan det bli så tokigt? Och hur blir man sedan chefredaktör? Vad är det som är fel?

Minns ni u-båtsaffärerna på 80-talet? Hela mediesverige jagade sovjetiska u-båtar. Det visade sig vara minkar eller NATO ubåtar. Ingen ifrågasatte marinens stollerier, lögner och halvsanningar. Minns ni när USA gick in i Irak och störtade Saddam Hussein? Tidningarna och experterna i TV berättade för oss att Bush ville införa demokrati i mellanöstern. Hur i hela friden kunde någon tro att Bush ville införa demokrati i mellanöstern när minsta barnunge kunde se vilka diktaturstater han stödde? Det är alldeles åt skogen med utrikesrapporteringen i svenska medier. Den borde läggas ner så att mediefolket helt kunde koncentrera sig på vad de är bra på, bantningsmetoder och kändisreportage.