Det finns människor som låtsas att de känner framtidstro och optimism på samma sätt som det finns människor som låtsas att de är religiösa. Somliga låtsas att de älskar sig själva, andra låtsas att de älskar sin fru och sitt arbete. Du måste prova dig fram i klädförrådet. När du har hittat något som passar kan du låtsas att du har hittat dig själv. Det är så det går till att bli vuxen.

Giriga och småsinta människor måste naturligtvis dölja sin girighet och småsinthet bakom någon form av förklädnad. Ingen vill ju framstå som girig och småsint. Vilken förklädnad skulle du använda? Buddhismen, är inte den bra?

När du väl har fått en världsbild är den svårare att bli av med än det är att sluta röka. Och de som har de starkaste övertygelserna har det naturligtvis allra svårast. De får ta sina missupfattningar med sig i graven.

Du har också en livsfilosofi. Kanske har du till och med flera. En eller ett par uppvisningsnummer och så en som du för tillfället lever efter. Den kanske inte alls är lika vacker, men det är ointressant. Det viktiga är att ingen av dessa läror är din egen. Du har fått dem någonstans ifrån. Din religion är inte din. Din världsbild, dina åsikter och grundläggande värderingar är inte dina. Din dröm om framtiden är inte din dröm. Inte ens dina tankar är dina egna. Allt har du fått från andra.

Du är på väg någonstans men det är inte du som kör. Det är din mamma, eller släkten, eller dina vänner. Du tror att du är dig själv, men egentligen är du någon annan.

Det är ingen fara med religionerna så länge man inte tror på dem. Men ju mer man tror desto farligare blir de. Fundamentalister och fanatiker är riktigt illa ute. På samma sätt är det med tankarna. Så länge man inte bryr sig om dem är det ingen fara.

Människan har blivit skapad med en fri vilja. Om hon vill kan hon ge fullkomligt fan i alla religioner, filosofier och politiska riktningar. Det är inte alls nödvändigt att tillhöra någon särskild gruppering. Man klarar sig alldeles utmärkt utan ett fotbollslag att hålla på.

Somliga klär ut sig till konstnärer, andra klär ut sig till kontorister. De börjar tala och bete sig som konstnärer, eller som kontorister. Språkmelodin förändras, minspelet, sättet att föra sig; hela uppenbarelsen förvandlas med tiden, åsikterna, livsidealen. Men vilka är skådespelarna? Tänk om det inte finns några skådespelare.

Tänk dig en man som har blivit lurad och köpt en blufflägenhet på Teneriffa. Hur är det möjligt, tänker du, att människor fortfarande låter sig luras. Det har ju talats så mycket om skumraskaffärerna på Kanarieöarna i både tidningar och TV genom åren.

Nåväl, mannen är glad och till och med lite högfärdig. Han har hittat en positiv inställning till livet och känner att han har "flyt”. Till och med frugan känner sig bättre till mods.

Här är några frågor: Är det oetiskt att berätta för mannen hur det ligger till? Är det inte bättre att låtsas som ingenting, tids nog kommer han ju ändå att upptäcka att han inte äger någon lägenhet på Teneriffa? Är det inte fel att förstöra andra människors glädje genom att punktera deras illusioner? Den glädje som han känner just nu, är inte den trots allt äkta? Vad anser du?